History Maps

History: Maps of the world

Kategori: Utbildning

Språk: Engelska

Utvecklare: Seung-Bin Cho

Kartböcker sträcker sig ju som bekant flera hundra år bakåt i tiden men de begränsar sig på det sättet att varje bok för det mesta bara klargör det geografiska läget för ett särskilt år, årtionde eller era. Denna app sammanställer flera kartor av världen eller världsdelar som de såg ut under antikens rom, medeltiden upp till 1800 och 1900-talet. Men inte bara det utan den visar även exempelvis detaljerade formationer av trupper under det andra världskriget och hur de allierade var utplacerade i vissa länder under ett särskilt datum. Detalj rikedomen är mycket stor och ambitiös här och är ett måste för alla som gillar geografi och historia som jag.

Pedagogiskt syfte eller pedagogisk potential

 Du söker alltså efter den karta från det år eller era som finn i registret antingen genom att kolla upp det eller genom att slå in ett sökord. Appen är utan tvekan för utbildning, både för historia/geografi och är mycket bekväm att använda.

Bäst av allt är nog att man inte behöver vara ansluten till internet för att använda applikationen, utan kan se över allting utan problem när som helst bara man har ett fullt laddat batteri.

Du kan zomma in och ut enkelt genom att antingen peta två gånger snabbt med ena fingret, eller ännu lättare, dra bilden med fingrarna in och ut.

Aktiviteten

Det var lagom kul och intressant. Jag tror man kommer dröja kvar som alldra längst om man använder appen i ett research syfte. I början är det intressant att kolla igenom några kartor men man tröttnar efter ett tag eftersom att det bara håller i sig så länge (i alla fall om ni frågar mig.)

Det finns otroligt mycket att utforska och prinipen är densamma som ett lexikon elelr en vanlig kartbok. Den fungerar inte som att spel eller en övning (förutom om du kanske ska läsa på till ett prov) men det är skapligt enkelt att söka i den och den har ett enormt urval av kartor. Jag vet dessvärre inte exakt hur många men appens skapare brydde sig inte om att räkna upp dem och jag känner knappast att det är mitt jobb eller ansvar.

Uttryck och design

Appen har en mysig, gammaldags retro-stil som gör att kartorna ser ut som mycket exakta och antika, hand-ritade kartor så som de i princip sett ut under hela vår mänskliga historia. Den ser inte flashig och ny ut på något sätt utan innehåller ett svart fält med enkla ikoner som exempelvis ett förstoringsglas för sökmotorn.

Det är en enkel app att förstå och det finns inte så mycket mer att tillägga. Ett måste för alla som behöver och är intresserade av kartor!

How to draw

Namn: How to draw 

Kategori: Utbildning

Språk: Engelska

Utvecklare: Damir Nigomedya

Detta är ett mycket bra verktyg för att lära sig att teckna, vare sig du är ett barn eller vuxen! Du väljer ett objekt som du vill teckna (en groda, ett träd, en bil etc) och får därefter grundläggande stödlinjer framför dig som visar hur du ska dra pennan för att få fram din valda figur, steg för steg.

Pedagogiskt syfte eller pedagogisk potential

Vi är återigen inne på bild och form som ämne och den här appen är utan tveckan ämnad för ett utbildande syfte. Det kan vara väldigt svårt att få till alla former först och rita in alla linjer exakt där de ska vara men det är en mycket grundläggande och praktisk princip som är ytters nödvändig att man lär sig om man ska teckna mycket. Jag som är serietecknare vet detta mycket väl.

Varje figur innefattar olika steg som man progressivt måste klara att teckna för att få till ett slutgiltigt verk. När det är klart ska man färglägga det enligt de färger som ursprungsbilden anger eller om man ville välja eget såklart. Du kan även teckna och färg lägga egna figurer. 

Man kan även ladda ner ett gäng olika applikationer för olika priser till denna...."app", där det finns utökade djur, fordon, superhjältar, kändisar och annat!

Aktiviteten 

Man kan hålla på väldigt länge beroende på var din erfarenhet eller kompetens nivå ligger. Det var som sagt svårt att få strecken att matcha de andra och det blir ganska vågigt när man tecknar men det är kul och man lär sig de grundläggande strukturerna väldigt bra. 

Uttryck och design 

Appen är lika färgglad som sitt innehåll, har en mycket barnvänlig och är anpassad till i princip alla åldrar. Den finns dock inte på svenska men det borde inte vara något större problem då bilderna nästan talar för sig själva gällande vad och hur du ska gå till väga. 

Allt som allt så är det en mycket underhållande app som gör att det känns kul att försöka lära sig teckna. Det kommer att krävas tålamod, ihärdighet och experimentation precis som med allt annat inom konst men det progressiva elementet är också den största faktorn i den motivation som krävs för att man ska lyckas.

Fun chess

Fun chess  

Kategori: Spel

Språk: Engelska 

Utvecklare: Willie Shi   

Pris: Gratis     

Vem känner inte för att spela ett gammalt hederligt omgång schack då och då? För er som inte visste det så finns spelet nu även på din Ipad att ladda ner direkt från App-store! Principen är precis den samma som att spela schack på riktigt. Spelet är strategiskt och går ut på att den ena spelaren ska få tag i den andres kung (försätta den i schack-matt.) Du flyttar runt dina pjäser på Ipaden genom att trycka i den ruta där du vill att schack-pjäsen kan gå baserat på de steg den är tillåten att ta enligt reglerna. Exempelvis så kan bonden gå ett steg framåt men bara attackera en pjäs om den står till vänster eller höger framför den, springaren kan löpa hela 3 steg, plus ett åt olika håll i valfri riktning, etc.

Pedagogiskt syfte eller pedagogisk potential

Spelet är ämnat för underhållning men har pedagogisk potential. För att kunna besegra din motståndare i schack så krävs det att du både lär dig reglerna om alla pjäser utantill men att du även lyckas planera flera steg i förväg och att du eventuellt lyckas tänka som din motståndare.

Du spelar mot datorn och det är väldigt svårt i början om man inte är van men efter ett tag så börjar du lära dig dess något enformiga drag och spelandet kommer gå bättre för dig.

Aktiviteten

Schack kräver tid och tålamod. Du lär dig snabbt att inte göra förhastade drag utan att tänka efter noga innan du agerar. Man blir mer och mer frustrerad ju oftare man förlorar vilket i alla fall för mig är en stor motivation till att förbättra mig och återvända till slagfältet för att klå den jämra datorn! Så det finns bra progression i spelet och det är inte för inte som det har varit så framgångsrikt och populärt i över 600 år nu.

Det är däremot synd att man bara kan spela mot datorn och inte mot någon annan man känner, vilket nog är varför du kan köpa Fun Chess till så billigt pris.  

  

Uttryck och design

Appen tilltalar de flesta men framförallt schack intresserade på ett bra sätt och är lätt att använda. Jag rekommenderar dock att ni använder Ipadens penna till att flytta pjäserna för bästa flexibilitet i spelandet. Man överser schackbrädet ovan, från ett fågelperspektiv och allt är i 2D. Det visar pjäserna bra och tydligt flyttar sig efter reglerna och ärligt talat så finns det inte så mycket mer att tillägga. Jag föredrar fortfarande ett vanligt schackbräde då man får en bättre känsla när man faktiskt får hålla i pjäserna, fast å andra sidan så kan du ju aldrig riskera att tappa bort dem. Det är ett helt dugligt tidsfördriv för att öva in spelet helt enkelt. 

Random Pose

                                     

Namn: Random pose
Kategori: Utbildning 

Språk: Engelska och japanska 

Utvecklare: Art & Mobile, Posemaniacs.com 

Pris: Provversion: 7 kr, full version: 28 kr 

Detta är en mycket enkel och enformig app då det egentligen bara är ett enda långt bildspel med olika 3D-figurer (i form av genomskinliga anatomigubbar) som poserar på olika sätt. 

Det är en simpel app som är bra att ha annars när du exempelvis inte har kroki men känner att du behöver ett verktyg för att träna in realistisk, mänsklig anatomi, proportioner, former etc. 

Pedagogiskt syfte eller pedagogisk potential

Appen är skapad i pedagogiskt syfte för att man ska lära sig om mänsklig form och anatomi. Den är utan tvivel lämpad för bild och form i lämplig årskurs eller övrig utbildning. På sätt och vis är denna app bättre än vanlig kroki på det sättet att du själv väljer hur lång tidsgränsen ska vara för dig att teckna av varje pose.  Du behöver känna dig allt för stressad och det är inte alls lika hektiskt som när en vanlig model skiftar pose efter 2-5 min. Om du nu skulle ha svårt att hänga med på sådant, det vill säga. 

Nackdelen är dock att det såklart inte alls är detsamma som att teckna av en livs levande människa och eftersom att dessa figurer är genomskinliga så lär du dig bara hur kroppens muskler och senor  ser ut men inget om hur man tecknar riktigt, mänsklig hud och hur skuggor och ljuskällor reflekteras på den på olika sätt.

Dessutom är det ganska bra att lära sig att jobba i det tempot då man lär sig att snabbt teckna människor i den formen och positionen, även om det kanske inte blir så detaljerat (det beror på hur läraren bestämmer att man ska jobba.) 

Köpversionen innehåller så mycket som 15000 olika poser som Posemaniacs.com bidragit med. 

Aktiviteten

Du måste vara på en plats där du har direkt tillgång till internet eftersom att allt hämtas direkt därifrån. 

Jag testade appen i mitt enkla hem här i Arvika och jag tycker nog att den utför sin funktion helt okej och man lär sig precis vad som förväntas att man ska lära sig. Allt beror på hur bra och intresserad du är av att lära dig teckna men ärligt talat så var jag i en ganska trött sinnestämning när jag gjorde detta och därför så blev det ganska tråkigt rätt fort med att hålla på med detta. Jag tror mycket berodde på avsaknaden av spänning när man tecknar av en livs levande person som jag skrev tidigare. 

Vissa poser är svårare att teckna än andra men jag är ju själv väldigt bra på det jag gör så det var aldrig några större problem för mig. Det var mest en fråga om tid. 

 Uttryck och design 

Utseende mässigt så ser appen helt okej ut. Den sticker inte ut särskilt mycket och är inte särskilt snygg men den visar vad den behöver (en av många bilder från bildspelet av figurerna som posar och det är allt man egentligen behöver). 

!23d Sculpt

Lärande syfte eller pedagogisk potential

123D Sculpt är ett 3D modellerings program på amatörnivå. Man använder sig av av Ipadens penna eller fingrarna för att omforma ett valfritt föremål med hjälp av olika applikationer i en meny. Dessutom kan man färglägga formen och använda sig av olika mönster. Appen är till för att man efter egen kreativitet och fantasi ska kunna skulptera de former och figurer man önskar. Jag tror den är bäst anpassad för bild och form och grafisk design.

Vilket är varför jag lät den testas av ett antal bildelever som nu går på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn där jag studerade Estet Bild.

Jag kände mig något exalterad och nervös över detta men blev lättad av att det inte var så många bildelever som förr i den klassen (vilket också kändes ganska ledsamt och oroande.)

 Tre bildelever från 3dje och andra året tog sig an att testa Appen på varsin Ipad och verkade rätt så intresserade. Testet var ganska omfattande och eleverna sculpterade varsitt verk med stort intresse och inlevelse. En av dem hade jobbat i 3D program förut som Mudbox, och gillade det.

Läroprocessen är främst skapande och analys men man bör definitivt reflektera över sitt verk för att få ut mest av det man har gjort.

Vem som helst kan pröva på och leka med denna app men den är nog framförallt framställd för just 3D-modellering eller digital skulptering på amatörnivå. Både för bild och grafiker.

Man omformar objektet på ett sätt som påminner om hur man arbetar med en lerklump då man skulpterar på bildlektioner med mera. 

Den är lite knepig men det finns ett litet hjälpavsnitt som man kan dra nytta av. Tanken är nog dock att man ska lära sig och utvecklas medan man arbetar. Jag skulle nog vilja säga att den är ganska medelmåttig och begränsad till skillnad från mer avancerade modelleringsprogram som Mudbox eller Maja.

Det är mycket frihet och inte alls riktigt som att skulptera på riktigt med lera förstås. Det är faktiskt riktigt jobbigt att använda fingrarna för att omforma så jag skulle rekommendera pennan. Men lär sig genom att experimentera mycket med denna app men det gäller att vara ihärdig och att ha tålamod. Som när det kommer till att jobba med konst i allmänhet.

Aktiviteten
Eleverna jobbade i cirka 50 min med sina verk och var väldigt inne i sitt arbete och lyckades till slut få in en bra känsla för programmet.  Men då det finns en sparfunktion så kan man ju öppna arbetet igen och fortsätta. Det är bara din fantasi och ork som sätter gränserna då ett konstverk aldrig riktigt är färdigt.

Den stödjer både bild och form, grafisk design och formlära. Att lära sig genom att göra och experimentera.

 Jag tror att djupt inne så gillar alla att fixa med saker. Det är som sagt progressionen som sakta tar form när man skulpterar och når önskat resultat enligt den bild man har i huvudet. I det här fallet så var nog även en stor drivkraft nyfikenheten då de elever som testade inte hade hållit på med en Ipad förut.

Förutom att forma med pennan/fingrarna så finns det olika funktioner man kan tillämpa i en liten meny till vänster. Du kan använda dem till att skulptera fram klot, taggar, vågor, tillämpa platta ytor etc. Du kan även innan använda ler-figurer som redan är färdiga att leka och mixtra med som hundar, dinosaurier och människohuvuden. 

Formell Kontext

Min gamla bildlärare: Göte Molin var med och observerade detta test men ansåg att han måste se allt i mer verkligt material och att det inte riktigt var som att jobba med 3D på riktigt. Jag tror att eftersom han för det mesta är van att jobba med icke-digitala bilder och konstmaterial så har han svårt att sätta sig in i det här. Man utvecklar ju en speciell känsla och konstnärligt seende för de material och verktyg man arbetar med och han är ganska gammaldags.

Man skulle kunna använda appen i skolor och undervisning, speciellt om alla i klassen har blivit tilldelade varsin Ipad i utbildningen. Den kan vara bra både för att lära sig använda pennan flexibelt på skärmen och för att bemästra en amatör-version av hur ett riktigt 3D-program skulle vara.

Man måste ju som sagt se till att alla har Ipads och det hjälper förstås om klassen i säg har intresse för form och design. Mycket ström går åt när ett program är igång i en Ipad så det måste vara i ett klassrum som kan tillföra elektricitet (såklart).

Uttryck och design

Den bedömdes som både färgglad och fin med kul former och tydligt bildspråk som kan tilltala vem som helst i de mesta åldrar. Men den känns inte för barnslig utan helt neutral skulle jag nog vilja säga.

Den passar in bra för dess ändamål och känslan av att forma och skulptera ökar då det ser ut som en stor, grå lerklump som man håller på med.

Ikonerna känns rätt så tydliga och de fullföljer det som symbolerna visar. Det är lite oklart först men det känns nästan som om det vore designat så att det minsta barn skulle kunna hantera det, rent grafiskt och användarmässigt.

Slutreflektion

Okej, då var kursen avslutad och det är alltså dags att reflektera över hur det har gått med allting.

Jag tyckte detta verkade ganska intressant i början men mot slutet så märkte jag att jag började tappa intresse. Jag vet inte ritkigt varför, jag tror det var just själva inlevelsen jag fick  när vi övade in ledarskapsrollerna och jämförde oss själva som ledare som tilltalade mig bra på något sätt.

Men sen så kom det till själva analyserandet av apparna vilket jag kände var ganska tråkigt och sköt därför upp det då jag ibland kan vara något av en tidsoptimist och liksom blir besatt av en lat odågas ande vilket gör att jag inte presterar så mycket som jag borde. Vilket jag alltid ångrar i efterhand när sånt händer.

Jag tror det handlar mycket om ens inre natur, det krävs rejält med fokus, disciplin och viljestyrka för att överkomma de tendenserna som bromsar en när man måste göra saker och uppgifter som man inte känner att man vill eller anser vara särskilt intressanta.

Jag och min insats

Just därför så har min insats i den grupp som jag hamnat i inte varit något vidare. Delvis för att ett eget projekt krockade med det hela och jag tror nästan att det är pågrund av det som jag blev avtonad i slutet och inte var så delaktig i gruppen som jag borde ha varit.

Jag tvivlar på att jag kunde gjort mycket för gruppen i vilket fall med presentation.

Delvis eftersom att jag inte är den mest tekniskt begåvade av oss och troligtvis inte kunde gjort så mycket med vårat ”App-diagram” men jag kunde ändå varit mer delaktig då det förväntas av mig och det är jag ledsen för. Den lilla roll jag hade var att hjälpa till här och där med olika saker. Jag skrev en bra bit på vår presentation för torsdagen i alla fall.

Hittills så har jag inte ens lagt upp apparna på bloggen än då jag fortfarande renskriver några av dem, så det får bli denna helg (det var väldigt vilket dåligt flyt man hade med detta arbete då).

 Jag vet inte riktigt varför det blivit såhär för mig, men tro det eller ej så har jag faktiskt lyckats disciplinera mig själv en hel del och känner att jag blivit mycket starkare på senaste tiden. Inte för att denna gruppuppgift är ett bra exempel på det men i övrigt känner jag att så är fallet.

Gruppens insats

När det gäller de övriga medlemmarna så har de såklart presterat mycket bättre och jag blev väldigt förvånad över deras insats med presentationsprogrammet och att de lyckades få fram det på så kort tid. I slutändan presterade dock ingen av oss särskilt bra med själva presentationen. Ingen verkade ha övat in särskilt mycket men det verkade som att de hade väldigt bra koll på läget och att de hade en någorlunda bra ide om vad de skulle säga (det var så jag uppfattade det i alla fall. Deras stora styrka var nog att de redan i torsdags den 26/4 när vi samlades, hade pratat ihop sig och var väldigt inne i arbetsprocessen medans jag desperat kämpade för att få ihop mitt eget projekt (jag skrev ut och tryckte en massa serier till Stockholms internationella seriefestival, där jag själv skulle sälja mina egna verk).

Jag hoppas dock att de inte är sura på mig eller något sånt och att vi kommer jobba igen väldigt snart.

(Vårt diagram i flash som beskriver alla våra appars styrkor och svagheter.)

Den andra prestationen/ Tone Danielsson

Vi fick varsin uppgift som gick ut på att observera en klasskamrat i någon av grupperna under presentationen oh se hur bra de gjorde ifrån sig. Hur de använde låg och hög status, hur bra FIRO fasen passad in på deras beteende etc.

Tone och hennes grupp gjorde något högst oväntat då de helt plötsligt började sätta upp en liten teater för oss! Jag var ganska förvirrad och skeptisk först men jag ville också gärna se hur allt det här skulle eskalera.

Uppsättningen handlar om hur en ”teknikillustratör” försöker få barn i lågstadiet att testa appar på Ipads men det går inget vidare. Läraren köper inte detta och vill att teknikillustratören ska gå men hon insister på att detta kan gå om apparna bara blir roligare och är mer grafiskt designade så det tilltalar barnen.

Tone spelade barnet och hon levde sig bra in i rollen och var både lekfull och glad. Först när de skulle presentera så var hon kontrollerad och höll huvudet kallt även fast det gick segt för gruppen med att starta allt.

Hon liksom de andra hade övat in detta bra och hade bra koll på vad hon skulle prata om i slutet.

Hon kunde varit lite högre och tydligare men annars så kan jag inte komma på någon övrig kritik direkt.

Jag tror tanken med detta var att de försökte presentera sina sammanställda appar och deras erfarenhet med en skolklass på ett mer avancerat sätt men det funkade inte så de tog till denna metod istället. Ingen dålig lösning och det funkade bra tyckte jag.

Kursen

Jag tycker faktiskt inte att kursen varit dålig även fast jag inte presterat särskilt bra. Det är någon form av fas jag hamnat i som gjort att jag upprepat dessa tendenser. Jag blir så lätt distraherad av annat och prioriterar ibland inte fast jag verkligen behöver det. Jag får jobba på att komma ur det snart och bete mig mer som den man jag vill och känner att jag innerst inne är. Har känt mig lite smått disträ genom hela denna utbildning om jag ska vara ärlig, och det känns inte riktigt som att jag egentligen hör hemma här.

Men jag är i alla fall man att stå för att jag gjort fel och tänker inte slösa mer tid på ursäkter.

Men nu ska vi prata om vad jag personligen tycker om kursen.

Om jag skulle ha något problem så är det nog att det varit lite otydligt på vissa ställen. Det uppstod förvirring kring vad vi egentligen skulle göra med apparna och hur  vi skulle undervisa dem för en klass. Och så har det återigen varit mycket att vi får en uppgift att göra något men inte så mycket instruktioner om hur vi ska gå till väga, som slut-presentationen. Jag tycker vi kunde fått lite mer tid till att bli instruerade hur vi skulle undervisa apparna och kanske fått lite mer hjälp på plats. Sen så visade det sig ju att det inte alls var något problem med att hålla testet i min klass så jag vet inte, det kanske inte spelar någon större roll.

Jag gillade hela grejen med låg och hög status och FIRO och kommer definitivt att ta med mig allt det vi lärt oss för framtida bruk. Att leda och undervisa kan vara väldigt kul om man är förberedd och har intresse för det. Och vem vet, kanske bestämmer jag mig för att en dag bli en serietecknarlärare vid sidan av mitt skapande.

Jag vill tacka Karl Alfredsson och Per Ahrenberg och Patrik Dufwa för dessa lärorika veckor och jag känner att detta kan vara början på något stort för mig. Bara jag tar mig i kragen och presterar bättre med sånt här i framitden.

Ledarskap, grupper och Status

Planet Hulk

Ledarskapsanalys 

Av

Christoffer Hjalmarsson  

Jag har valt att använda denna film till som verktyg för att sammanfatta det jag lärt mig hittills av ledarskaps kursen inom pedagogik. Planet Hulk är nämligen inte bara en mycket häftigt animerad film som släppts för att roa Marvel-comics fans utan en mycket stark och välgjord berättelse med klassiska drag som visade sig vare en mycket bättre filmadaption av den grafiska romanen (med samma namn) än vad jag först trodde. 

http://youtu.be/cf13JRZKspM




Detta kommer alltså inte att bli en film-recension (tyvärr) utan en analys av de delar som relaterar till kursen. Så för er som vill veta mer om resten av filmen får leta någon annanstans. 

(Ber även om ursäkt för länken till trailerna, det blev fel när jag skulle ladda upp den på bloggen.) 

Hursomhelst så känner ju de mesta av oss till Hulk. Hans alter-ego: Dr.Bruce Banner utsattes för radioaktiv ”gamma-strålning” i ett labb vilket gör att han förvandlas till ett stort, grönt monster varje gång han blir upphetsad eller arg. Han har stridit mot nästan alla skurkar och hjältar som man kan tänka sig i Marvel comics universum och är en mycket komplex och intressant karaktär samtidigt som han är väldigt relaterbar för många då han representerar den ultimata outsidern. Han gillar ingen, han litar inte på någon och gör du honom illa så låter han inte något stå ivägen för att krossa dig. 

Olyckligtvis så går det inte att kontrollera eller hålla tillbaks honom. Ju argare Hulk blir desto starkare blir han och det finns inget som helst mått för hans vrede. Han är en förödande naturkraft av ilska så förödande attnågra av Jordens hjältar tillslut anser att de måste göra något åt honom. 

. Så de tar det mest heroiska beslut de kan komma fram till och skickar iväg honom i en farkost till yttre rymden för att….dö…….

Våra ”hjältar”, mina damer och herrar! 

(Hjältarna från Jorden som skickar iväg Hulk: Iron man, Dr.Strange, Mr.Fantastic och Proffessor X.)

Egentligen så skickar de iväg honom till en obebodd planet full av grönska där han kan leva resten av sitt liv ifred. Hulk tar inte detta särskilt väl och bryter sig lös från sina bojor inne i skeppet vilket gör att det hamnar ur kurs och kraschlandar på planeten Sakaar. Han blir omedelbart tillfångatagen av de imperiska trupperna som leds av planetens självutnämnde diktator: The red King.

Jag har valt att visa er ett följande videoklipp som jag sammanställt och som på ett mycket bra sätt sammanfattar allt som vi gått igenom hittills i kursen. 

(Låg och hög status, Firo och situationsanpassat ledarskap.)

(jag äger heller inget av detta, Marvel och Lionsgate har upphovsrätt, bla,bla,bla)

Som ni märker så är detta inte en barnvänlig film enbart för att den är animerad. Det kommer till och med en scen senare när ett litet barn brinner upp, levande! 

Men, men. Detta är minst sagt en mycket disfunktionell och missanpassad grupp an individer. En hop utomjordiska raser av vilka är indelade i olika samhällsklasser på planeten Sakaar och som ni märker så förekommer det en del rasism och tvivel gällande deras olika roller i samhället. En värld väldigt lik våran, fast mer primitiv.

Lavin är utan tvekan den mest erfarne av dem när det kommer till närstrid och strategi. Han är definitivt en U4 på den situationsanpassade ledarskaps skalan (besitter hög kompetens/högt engagemang, är självständig och resultatinriktad.) Han använder en bra balans i både hög och låg status för att försöka sammanfoga gruppen. 

Han visar både respekt och omsorg för dem men är inte rädd för att bli hård när det behövs. Jag tror att han framförallt försöker hålla dem lugna. De är tillräckligt uppjagade och stressade som det är då de måste kämpa mot omöjliga odds för sin överlevnad men det är också därför som att de innerst inne vet att de behöver någon som kan hjälpa dem ur det här och som vet vad han gör. 

Han försöker också att inte förarga någon i gruppen då han ser hur instabil och svag den svarta insektsmannen: Miek är eller hur stark och farlig ex vår huvudkaraktär: Hulk är. Hulk själv avskyr förstås allt detta och vägrar att ta del i slaget överhuvudtaget och försöker tvinga sig ut därifrån med Miek som är på tok för rädd för att kämpa. 

Vi får både se de 2 första Firo-faserna (och lite av den tredje) i bruk här med undantag i början för Lavin, Hiroim och Elloe som arbetat tillsammans sen tidigare. 

Det hela inleddes med Tillhörande fasen där den omogna gruppens relationer beskrivs och frågeställningarna om huruvida alla tillhör gruppen. Några av dem försöker gå artigt till väga när de orienterar sig medans andra vägrar och bidrar med dålig stämning till gruppen. 

Kontrollfasen sätts igang just innan de stiger in i arenan och Lavin försöker att strategiskt dela in dem i respektive roller och led. Konfrontationen mellan dem sker även både innan och i Arenan. 

Den tredje fasen: Öppenhetsfasen, skulle jag vilja säga inleds smått när Lavin dör och individernas frågeställningar kring gruppens relationer börjar förändras lite. Det vill säga hur långt ifrån de vill vara från varandra. 

I detta fall har de förstås inte så mycket till val då de är tvungna att slåss tillsammans, men de kommer närmare varann från och med nu. 

De har en liten ceremoni senare där de sörjer Lavins kropp och ingår pakten: "Warbound" (stridsbundna.) Där de beskriver varandras bakgrunder för varandra. 

Lavins död tjänar dock ett bra syfte både för gruppen men framför allt för filmens handling. Händelsen får alla gruppmedlemmar att reagera starkt och även om Hulk vägrar lita på någon så tycker han inte om att se goda och oskyldiga slaktas. Men filmen heter ju trots allt Planet Hulk av en anledning och som ni nog förstått av trailern så går hela filmen ut på att Hulk sakta men säkert sätter sig in i rollen som ledare. Han är den starkaste kämpen av dem och allt eftersom han besegrar motståndare efter motståndare i arenan så börjar ryktet spridas att han är den mytomspunna Sakaarson (Sonen av Sakaar) och att han så småningom kommer ta Red Kings plats på tronen, förena de 7 rikena och ge nytt liv åt planeten. 

Frågan är bara om Hulk tänker acceptera detta öde och omfamna sitt nya hem bland varelser som kan komma att älska honom eller förbli det monster som alla ser och orsaka total förödelse för deras värld.  

Han är utan tvekan en U2 på utvecklingsnivån. Låg till viss kompetens/lågt engagemang. Den besvikne och passive (ungefär som Korg). Besviken, frustrerad och tar ingen egentligen ingen större ledarroll förrän mot slutet av filmen. Men det är ju det som är meningen för det är ju hans karaktärsutveckling.

Det var själva analysen. För er som vill se själva filmen så rekommenderar jag den starkt. Jag har inte läst serien som den är baserad på men vet att den skiljer sig en del (så är det alltid). Jag måste däremot varna er som inte läser Marvel Comics för viss "förvirring" som kan komma att uppstå med vissa karaktärer från andra serier som hoppar in och gör cameos då och då. 

Som denna........"person". Som dyker upp ur ingenstans när kameran sveper förbi folkmassan. Jag har ingen aning om vem han är förutom att han kallas Warlock men han är säkert väldigt snäll och.....straight.....

Iallafall så uppstår det fler cameos av karaktärer som asaguden Thor och hans partner Beta-Ray-Bill, som ser ut som en gul häst som cosplayar som Thor. 

(Thor och Beta-Ray-Bill) 

Allvarligt.......vad i helvete är det där för nått?!!

Avslutningsvis vill jag bara säga att detta var oerhört kul och lärorikt att göra! 

Jag heter Christoffer Hjalmarsson. Jag älskar film. Jag älskar serier. Jag älskar animation. Och jag hoppas ni gillade denna analys! 

Tack och godnatt.

Vilken färg är jag

Enligt en av denna veckas uppgifter så ska vi analysera och reflektera över våra egenskaper som teknikillustratörer här på Avika Näringslivscenter enligt den så kallade Joharis fönster metoden och "DISC"-profilen (Dominans, Inflytande, Stabilitet, Anpassningsbarhet/"compliance" på engelska.)

(kortfattad beskrivning om Joharis fönster.) 

Själva DISC-profilen består alltså av olika egenskaper som kategoriserats under färgerna grönt, gult, rött och blått och vi skulle välja vilka av dem som passade in på oss bäst i en liten cirkeln, uppdelad i fem delar. 

(Min disc-cirkel. Här är en bra hemsida som visar vilka egenskaper som kategoriseras under varje färg)

http://www.teamcommunication.se/teamab-Personprofiler-Introduktion

Precis som jag skrev om mig själv som ledare så anser jag att jag har en stor drivkraft och inre styrka som gör att jag nästan aldrig ger upp och som fungerar som bränsle för att jag ska nå mina mål här i livet. I arbetet syns det bra för även om jag skulle stöta på ett hinder som göra att det går långsamt för mig så tar jag mig alltid tillslut i kragen och hittar en annan lösning (det finns alltid en utväg som sagt). 

Jag kan bli väldigt engagerad och entusiastisk när jag ska jobba med något som jag verkligen gillar och är intresserad av och låter den biten av mig spridas och glänsa när jag gör mig till och skojar på redovisningar och presentationer bland annat. 

Jag har alltid sett mig själv och fått höra av andra att jag är vänlig både privat och i arbetet. Jag försöker vara diplomatisk när situationen kräver det och vill helst kompromissa så att alla i gruppen blir nöjda. 

Jag gillar även att hjälpa andra när jag kan oavsett vart jag än är (fast ibland känner jag verkligen att jag nog att jag är lite för snäll och håller igen lite för mycket. :P) 

Effektivitets mässigt så funkar jag väl helt ok, ibland har jag dock en tendens att börja lite sent så jag inte riktigt hinner klart med vissa grejer så den biten kanske jag borde ersatt med något annat. 

Saker och ting förändrades lite idag dock efter jag både har samtalat med min far och därefter min bäste vän. 

Farsan var lite osäker (fastän vi känt varandra hela livet) men både han tyckte att jag var både en tidsoptimist och att jag inte reagerar så bra under stress, dvs att jag har en tendens att få lite koncentrations problem om trycket blir för stort. Vilket jag håller med om. 

Min polare tycker att jag är en vänlig och omtänksam person och att man kan lita på att jag gör min uppgift i slutändan. Jag har både sinne för detaljer och är omtänksam. 

Svagheterna var då att han just inte tyckte att jag hade någon bra arbetshastighet och att jag kanske fokuserar lite för mycket på detaljer ibland. 

Jag håller med och tycker att bägge gjort en bra analys om mig. Personligen så tyckte jag att jag lutade mer åt det gröna hållet (det vill säga stabilitet) men han tyckte mer att jag var en blå person och att det bara var några få saker som stämde in på mig med det gröna. Jag är väldigt osäker själv men statistiskt sätt så får jag nog medge att det kanske är lite mer blått i mina gener så att säga. 

Så där har vi det! Jag är en blå person! 

Mycket intressant slutsats då jag inte hade en enda bit i ringen som var blå. Jag får nog ändra lite känner jag. 

Hög och Låg status

Idag kom jag något försent som jag på senaste tiden haft en ovana att göra. Jag hade dock tur att denna lärare inte var riktigt lika hård som Karl Alfredsson från Grul.se. Iallafall så skulle vi idag få ytterligare förberedning som ledare genom att lära oss att använda hög och låg status.

Vår Gästlärare var Patrik Dufwa: regissör och skådespelare som bla regisserat vita lögner och som nu bla jobbar som Autodidakt. Jag var nervös och skeptisk först men kom snart in i det hela när vi gjorde den första övningen som gick ut på att vi skulle komma in och presentera oss som om vi vore lärare.
Jag gillade verkligen hur han gick igenom både de kroppsliga och muntliga detaljerna i våra utföranden.

Jag fick bra kritik för det mesta och det hjälpte förstås att jag redan är medfödd och erfaren teaterapa och kunde sätta mig in i rollen så bra som Jag.

Men jag tycker det var en bra uppvärmning och det var intressant hur alla reagerade och betedde sig olika när de gjorde detta. Jag måste erkänna att jag blev rätt illa till mods när jag fick höra att vi var tvungna att undervisa en klass om några veckor, speciellt när ordet "högskoleelever" nämndes (högstadiet är inte en tid jag har några bra minnen direkt.)
Lyckligtvis kunde vi ju undervisa en gymnasieklass med men i vilket fall så blev jag väldigt inspirerad av det vi gjorde och har blivit allt mer självsäker och bekväm med tanken på att leda och instruera en klass under en dag. Det blev kul liksom och man kom verkligen att komma igång.

Den andra övningen gick ut på att vi skulle sätta oss mitt emot varandra två och två och rollspela att en var chefen på jobbet och den andre var en anställd. Jag tyckte att växlingen och bytet mellan låg och hög status funkade helt okej för det mesta. Man märker snabbt att det dock är en sak att formulera och säga det man vill säga i huvudet men när du väl sitter framför denne person och ser honom/henne i ögonen så är det inte riktigt lika lätt och självklart längre.
Speciellt när man ska sätta sig in i en särskild roll och improvisera fram dialog på plats, vilket jag verkligen behöver öva på.

Men det är just hur vi gick igenom alla detaljer som fick mig att tänka i de speciella banorna som krävs för att man ska komma någon vart. Just hur man exempelvis med hög status kan bygga upp drama genom att ta pauser, få personen att känna sig osäker och kämpa fram sin övertygelse genom att titta bort en kort stund.
De effekter som kännetecknar låg status visar dock inte alltid att man är svag, osäker eller vek.
Precis som att man många gånger i livet måste bete sig tuffare än vad man egentligen är för att åstadkomma det man vill så måste man också kunna lägga sig under andra för att antingen visa ödmjukhet, respekt, medkänsla eller förlåtelse när det behövs.
Jag var riktigt nöjd med dagen och hoppas att de som inte hade det så lätt med att presentera eller skådespela  ska få modet att bättra sig de kommande dagarna.

Om jag ska ge någon form av negativ kritik så antar jag att det var lite utdraget i början då varje elev skulle genomföra första uppgiften en efter en. Men det är förståeligt då vi är så många och det fyllde ju lektionstiden.

Jag som ledare

Jag vill bara inleda genom att säga att jag verkligen inte ser mig själv som en "född ledare" eller "ledartyp" överhuvudtaget. 

Jag har däremot alltid känt att jag har stor potential och drivkraft till att kunna uträtta något i form av en ledarroll. Jag har bara problem att uttrycka mig och öppna mig om vissa saker.

Jag är nämligen väldigt ambitiös, passionerad och hyser ett bra mått av respekt och stor omsorg för de omkring mig. Jag ger aldrig upp, har en hög moral och tror innerst inne på att göra det rätta oavsett vad. 

Det kan låta löjligt men jag tror alla känner innerst inne att det är de idealen som räknas här i världen, men också att de är de svåraste om än viktigaste att hålla fast vid även om folket omkring inte alltid skulle hålla med eller backa upp dig. 

Det är därför viktiga och inspirerade förebilder är bra. 

Jag har nog alltid beundrat starka ledartyper sen jag var barn. För det mesta i fiktionella sammanhang som i serietidningar och filmer men också genom historien som Frankrikes Napoleon och eller William Wallace av Skottland. 

Men framför allt så är det själva kämparandan och järnviljan som jag finner så oerhört inspirerande och som motiverar mig att försöka leva upp till. 

Jag läser alltså mycket serier (mer än verklig historia så det inte blir några missuppfattningar här) speciellt superhjälteserier vars karaktärer som Superman eller Spider-man klassats som tragiska mytomspunna varelser som de som härstammade från antikens Grekland (fast i modern tid). 

På någon form av nivå har jag alltid beundrat hur dessa omtalade figurer med stiliserade dräkter och övermänskliga förmågor alltid gör det rätta och hjälper andra trots att de oftast inte får någon tacksamhet för det, får ta en massa stryk på vägen och får göra de största uppoffringarna så gör de det de gör för för att de behövs och för att de måste göras.

Bra förebilder är enormt viktigt för ens självkänsla och motivation, (speciellt hos barn och ungdomar) vare sig det är fiktionella superhjältar (för det mesta) i mitt fall eller någon verklig person så behöver folk ha någon att relatera till och inspireras av på rätt sätt för att hålla fast vid dennes ideal och låta det verka som en stadig grund som hjälper en genom dennes liv för att nå sitt eget mål och för att inte glömma vem man är. 

Det svåra är dock att alltid agera enligt de ideal man tror på och leva upp till dem. Jag tror att jag har en inre styrka och viljekraft som kan expanderas och utvecklas om jag bara kan få lite mer självförtroende, lära mig uttrycka mig på rätt sätt och det är det som slutligen gör mig till en bra ledare. Jag har redan fått respekt och inspirerat ett fåtal personer jag mött de senaste åren genom mitt agerande och hoppas kunna utveckla mig och påverka fler på samma sätt.

När det kommer till situationsanpassat ledarskap tror jag att min inre styrka och vilja funkar bra som bränsle och att själva respekt fullheten och omsorgen kan hjälpa mig att få bra kontakt i början. Jag har en tendens att ibland kanske vara något för snäll men tänker jobba på den biten och inte ge alla mer beröm än vad de förtjänar i början. Jag anser dock att man måste ge lite för att få något i gengäld och jag vill inte att min grupp ska känna att jag pratar ner på dem utan att jag respekterar deras intelligens (detta tycker jag är extra viktigt hos barn).  

Jag håller mig till ämnet och är hård när jag behöver, men oftast inte så mycket (av naturen så är jag oftast rätt vänlig och håller tillbaks en del som sagt). 

Jag kan däremot vara väldigt underhållande och charmig vilket jag tror kan bibehålla folks uppmärksamhet och ge ett ihågkommligt intryck. 

Det kan till och med förvåna vissa omotiverade och skeptiska medlemmar i gruppen och aktivera dem på ett bra sätt.  

Jag talar med en klar och tydlig stämma, är både diplomatisk och charmig är uppriktig och kan få till det riktigt intressant och underhållande och jag bara är väl förberedd innan. 

Kortfattat är det dessa styrkor som kan göra mig till en potentiell ledare/organisatör/ och som förhoppningsvis får mig att funka som en bra rollmodell hos andra. Jag hoppas detta inspirerat er läsare precis som jag hoppas inspirera mina gruppmedlemmar/elever och få dem att samarbeta väl i framtiden!