tisdag 27 mars 2012

Jag som ledare

Jag vill bara inleda genom att säga att jag verkligen inte ser mig själv som en "född ledare" eller "ledartyp" överhuvudtaget. 
Jag har däremot alltid känt att jag har stor potential och drivkraft till att kunna uträtta något i form av en ledarroll. Jag har bara problem att uttrycka mig och öppna mig om vissa saker.

Jag är nämligen väldigt ambitiös, passionerad och hyser ett bra mått av respekt och stor omsorg för de omkring mig. Jag ger aldrig upp, har en hög moral och tror innerst inne på att göra det rätta oavsett vad. 
Det kan låta löjligt men jag tror alla känner innerst inne att det är de idealen som räknas här i världen, men också att de är de svåraste om än viktigaste att hålla fast vid även om folket omkring inte alltid skulle hålla med eller backa upp dig. 
Det är därför viktiga och inspirerade förebilder är bra. 

Jag har nog alltid beundrat starka ledartyper sen jag var barn. För det mesta i fiktionella sammanhang som i serietidningar och filmer men också genom historien som Frankrikes Napoleon och eller William Wallace av Skottland. 
Men framför allt så är det själva kämparandan och järnviljan som jag finner så oerhört inspirerande och som motiverar mig att försöka leva upp till. 
Jag läser alltså mycket serier (mer än verklig historia så det inte blir några missuppfattningar här) speciellt superhjälteserier vars karaktärer som Superman eller Spider-man klassats som tragiska mytomspunna varelser som de som härstammade från antikens Grekland (fast i modern tid). 



På någon form av nivå har jag alltid beundrat hur dessa omtalade figurer med stiliserade dräkter och övermänskliga förmågor alltid gör det rätta och hjälper andra trots att de oftast inte får någon tacksamhet för det, får ta en massa stryk på vägen och får göra de största uppoffringarna så gör de det de gör för för att de behövs och för att de måste göras.
Bra förebilder är enormt viktigt för ens självkänsla och motivation, (speciellt hos barn och ungdomar) vare sig det är fiktionella superhjältar (för det mesta) i mitt fall eller någon verklig person så behöver folk ha någon att relatera till och inspireras av på rätt sätt för att hålla fast vid dennes ideal och låta det verka som en stadig grund som hjälper en genom dennes liv för att nå sitt eget mål och för att inte glömma vem man är. 

Det svåra är dock att alltid agera enligt de ideal man tror på och leva upp till dem. Jag tror att jag har en inre styrka och viljekraft som kan expanderas och utvecklas om jag bara kan få lite mer självförtroende, lära mig uttrycka mig på rätt sätt och det är det som slutligen gör mig till en bra ledare. Jag har redan fått respekt och inspirerat ett fåtal personer jag mött de senaste åren genom mitt agerande och hoppas kunna utveckla mig och påverka fler på samma sätt.

När det kommer till situationsanpassat ledarskap tror jag att min inre styrka och vilja funkar bra som bränsle och att själva respekt fullheten och omsorgen kan hjälpa mig att få bra kontakt i början. Jag har en tendens att ibland kanske vara något för snäll men tänker jobba på den biten och inte ge alla mer beröm än vad de förtjänar i början. Jag anser dock att man måste ge lite för att få något i gengäld och jag vill inte att min grupp ska känna att jag pratar ner på dem utan att jag respekterar deras intelligens (detta tycker jag är extra viktigt hos barn).  
Jag håller mig till ämnet och är hård när jag behöver, men oftast inte så mycket (av naturen så är jag oftast rätt vänlig och håller tillbaks en del som sagt). 
Jag kan däremot vara väldigt underhållande och charmig vilket jag tror kan bibehålla folks uppmärksamhet och ge ett ihågkommligt intryck. 
Det kan till och med förvåna vissa omotiverade och skeptiska medlemmar i gruppen och aktivera dem på ett bra sätt.  
Jag talar med en klar och tydlig stämma, är både diplomatisk och charmig är uppriktig och kan få till det riktigt intressant och underhållande och jag bara är väl förberedd innan. 

Kortfattat är det dessa styrkor som kan göra mig till en potentiell ledare/organisatör/ och som förhoppningsvis får mig att funka som en bra rollmodell hos andra. Jag hoppas detta inspirerat er läsare precis som jag hoppas inspirera mina gruppmedlemmar/elever och få dem att samarbeta väl i framtiden! 
 


2 kommentarer:

  1. GRYMT!
    Riktigt bra inlägg, mycket god analys och med spännande och bra referenser till din egna historia och person, fortsätt så här - helt enkelt riktigt kul och intressant läsning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Karl! :) Det är berömen och de uppmuntrande orden som gör att det blir värt det i slutändan.

      Radera