Okej, då var kursen avslutad och det är alltså dags
att reflektera över hur det har gått med allting.
Jag tyckte detta verkade ganska intressant i början
men mot slutet så märkte jag att jag började tappa intresse. Jag vet inte
ritkigt varför, jag tror det var just själva inlevelsen jag fick när vi övade in ledarskapsrollerna och
jämförde oss själva som ledare som tilltalade mig bra på något sätt.
Men sen så kom det till själva analyserandet av
apparna vilket jag kände var ganska tråkigt och sköt därför upp det då jag
ibland kan vara något av en tidsoptimist och liksom blir besatt av en lat
odågas ande vilket gör att jag inte presterar så mycket som jag borde. Vilket
jag alltid ångrar i efterhand när sånt händer.
Jag tror det handlar mycket om ens inre natur, det
krävs rejält med fokus, disciplin och viljestyrka för att överkomma de
tendenserna som bromsar en när man måste göra saker och uppgifter som man inte
känner att man vill eller anser vara särskilt intressanta.
Jag
och min insats
Just därför så har min insats i den grupp som jag
hamnat i inte varit något vidare. Delvis för att ett eget projekt krockade med
det hela och jag tror nästan att det är pågrund av det som jag blev avtonad i
slutet och inte var så delaktig i gruppen som jag borde ha varit.
Jag tvivlar på att jag kunde gjort mycket för
gruppen i vilket fall med presentation.
Delvis eftersom att jag inte är den mest tekniskt
begåvade av oss och troligtvis inte kunde gjort så mycket med vårat ”App-diagram”
men jag kunde ändå varit mer delaktig då det förväntas av mig och det är jag
ledsen för. Den lilla roll jag hade var att hjälpa till här och där med olika
saker. Jag skrev en bra bit på vår presentation för torsdagen i alla fall.
Hittills så har jag inte ens lagt upp apparna på
bloggen än då jag fortfarande renskriver några av dem, så det får bli denna
helg (det var väldigt vilket dåligt flyt man hade med detta arbete då).
Jag vet inte
riktigt varför det blivit såhär för mig, men tro det eller ej så har jag
faktiskt lyckats disciplinera mig själv en hel del och känner att jag blivit
mycket starkare på senaste tiden. Inte för att denna gruppuppgift är ett bra
exempel på det men i övrigt känner jag att så är fallet.
Gruppens
insats
När det gäller de övriga medlemmarna så har de
såklart presterat mycket bättre och jag blev väldigt förvånad över deras insats
med presentationsprogrammet och att de lyckades få fram det på så kort tid. I
slutändan presterade dock ingen av oss särskilt bra med själva presentationen.
Ingen verkade ha övat in särskilt mycket men det verkade som att de hade
väldigt bra koll på läget och att de hade en någorlunda bra ide om vad de
skulle säga (det var så jag uppfattade det i alla fall. Deras stora styrka var
nog att de redan i torsdags den 26/4 när vi samlades, hade pratat ihop sig och
var väldigt inne i arbetsprocessen medans jag desperat kämpade för att få ihop
mitt eget projekt (jag skrev ut och tryckte en massa serier till Stockholms
internationella seriefestival, där jag själv skulle sälja mina egna verk).
Jag hoppas dock att de inte är sura på mig eller
något sånt och att vi kommer jobba igen väldigt snart.
(Vårt diagram i flash som beskriver alla våra appars styrkor och svagheter.)
Den
andra prestationen/ Tone Danielsson
Vi fick varsin uppgift som gick ut på att observera
en klasskamrat i någon av grupperna under presentationen oh se hur bra de
gjorde ifrån sig. Hur de använde låg och hög status, hur bra FIRO fasen passad
in på deras beteende etc.
Tone och hennes grupp gjorde något högst oväntat då
de helt plötsligt började sätta upp en liten teater för oss! Jag var ganska
förvirrad och skeptisk först men jag ville också gärna se hur allt det här
skulle eskalera.
Uppsättningen handlar om hur en ”teknikillustratör”
försöker få barn i lågstadiet att testa appar på Ipads men det går inget
vidare. Läraren köper inte detta och vill att teknikillustratören ska gå men
hon insister på att detta kan gå om apparna bara blir roligare och är mer
grafiskt designade så det tilltalar barnen.
Tone spelade barnet och hon levde sig bra in i
rollen och var både lekfull och glad. Först när de skulle presentera så var hon
kontrollerad och höll huvudet kallt även fast det gick segt för gruppen med att
starta allt.
Hon liksom de andra hade övat in detta bra och hade
bra koll på vad hon skulle prata om i slutet.
Hon kunde varit lite högre och tydligare men annars
så kan jag inte komma på någon övrig kritik direkt.
Jag tror tanken med detta var att de försökte
presentera sina sammanställda appar och deras erfarenhet med en skolklass på
ett mer avancerat sätt men det funkade inte så de tog till denna metod
istället. Ingen dålig lösning och det funkade bra tyckte jag.
Kursen
Jag tycker faktiskt inte att kursen varit dålig
även fast jag inte presterat särskilt bra. Det är någon form av fas jag hamnat
i som gjort att jag upprepat dessa tendenser. Jag blir så lätt distraherad av
annat och prioriterar ibland inte fast jag verkligen behöver det. Jag får jobba
på att komma ur det snart och bete mig mer som den man jag vill och känner att
jag innerst inne är. Har känt mig lite smått disträ genom hela denna utbildning
om jag ska vara ärlig, och det känns inte riktigt som att jag egentligen hör
hemma här.
Men jag är i alla fall man att stå för att jag gjort
fel och tänker inte slösa mer tid på ursäkter.
Men nu ska vi prata om vad jag personligen tycker om
kursen.
Om jag skulle ha något problem så är det nog att det
varit lite otydligt på vissa ställen. Det uppstod förvirring kring vad vi
egentligen skulle göra med apparna och hur vi skulle undervisa dem för en klass. Och så
har det återigen varit mycket att vi får en uppgift att göra något men inte så
mycket instruktioner om hur vi ska gå till väga, som slut-presentationen. Jag
tycker vi kunde fått lite mer tid till att bli instruerade hur vi skulle
undervisa apparna och kanske fått lite mer hjälp på plats. Sen så visade det
sig ju att det inte alls var något problem med att hålla testet i min klass så
jag vet inte, det kanske inte spelar någon större roll.
Jag gillade hela grejen med låg och hög status och
FIRO och kommer definitivt att ta med mig allt det vi lärt oss för framtida
bruk. Att leda och undervisa kan vara väldigt kul om man är förberedd och har
intresse för det. Och vem vet, kanske bestämmer jag mig för att en dag bli en
serietecknarlärare vid sidan av mitt skapande.
Jag vill tacka Karl Alfredsson och Per Ahrenberg och Patrik Dufwa för dessa lärorika
veckor och jag känner att detta kan vara början på något stort för mig. Bara
jag tar mig i kragen och presterar bättre med sånt här i framitden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar